Wow vilken respons jag fick på min instagram igår när jag delade klipp på hur tufft vi har haft det med hans energi, och speciellt i galoppen.

Ni är många som tackar mig och jag vågar visa upp en ärlig sida hur det faktiskt varit och är med min resa tillsammans med Justin. Jag kan förstå att mångas känsla när vi scrollar igenom instagram = allas hästar flyger fram och gör raket utveckling och inga bekymmer i världen tycks finnas. MEN det är så långt ifrån verkligheten vi kan komma, vare sig man är en grön ryttare med sin första häst eller proffsryttare. Vi alla har uppförsbackar att ta oss an, och det är motgångar med skador, ekonomi, att få vardagen med arbete och hästlivet att gå ihop m.m

Först och främst vill jag säga, självklart är det svårt att ta över en häst ifrån en bättre ryttare än sig själv (annars också) Jeanna är otroligt skicklig, erfaren och fantastik ryttare som jag ser upp till. Där måste många av oss ha mera is i magen och inse att det är inte lätt att ta över någon annans ridning och upplägg, men man får ta så mycket med sig som möjligt och ha bra hjälp runt sig och göra det till sitt.

Många undrar vad som hände med Justin och hur vi jobbat. De första veckorna var lite som en dröm, det var nästan för bra att vara sant! Lekande lätta träningar och jag kände att jag gjort världens bästa köp (vilket jag har då jag älskar Justin) , och att inom kort är vi ute på tävlingsbanan! Jag visste vad jag köpte, en otroligt talangfull häst som var het, känslig och med en arbetsmoral som många av oss ryttare vill ha. Det jag inte visste var att detta var i det hetaste varianten att jag skulle reda ut, och mer av min egna ridning skulle behöva ta fart eftersom Jeannas ridning försvann ju längre tiden gick. Allting är en färskvara, och det tar tid att lära känna varandra. Justin var väldigt bra utbildad, lätt för hjälperna och kunde samling lekande lätt, talangfull så det ramlat diamanter om honom. Däremot var han smal, dåligt musklad och en kondition som inte räckte långt, faktiskt sämst skick av alla ridhästar i mitt stall. Men sådant går snabbt att bygga upp om man har kunskap om det, vilket jag har då både Dokki och Biggles lärt mig otroligt mycket samt unghästarna jag tränat upp. Men med desto mera kondition och styrka han fick ännu hetare och känsligare blev han, såklart! Och jag kunde inte längre galoppera på honom för han for runt och studsade som en kanin, och en otroligt stressad häst blev det. Vilket inte gav någonting mer än ett rejält slag på självförtroende för oss båda två. Vi fick bryta det hela helt, jag och Kristian bestämde att endast lägga tid på skritten och traven där jag hade lättare kontroll och att inte galoppera på två månader. Övergångar, tålamod och mycket beröm när de få stunderna var rätt. Vi började sakta hitta varandra igen och ett förtroende byggdes upp mellan oss.

Jag började även ta hjälp av ”piaff-Ubbe” ifrån marken med tömkörning. Det hjälpte oss massor! Respekt ifrån marken och tydlighet i alla signaler jag gav honom. Jag var tvungen att utvecklas ännu mera för att kunna klara av hans känslighet, både med tömmar och i sadeln.

Jag valde även att honom ute dygnet runt, vilket såklart stimulerar en sådan här känslig häst mycket. Samt värmen gör såklart honom gott i ridningen. Justin kommer vara den hästen på dag tre på meeting som flyger fram när många andra blir trötta haha.

Just nu går det framåt igen, vilket är väldigt skönt. Så pass bra att jag ändå vågar ut och starta honom på lördag i Msv b:1. Justin har endast tävlat tre gånger i sitt liv, så jag känner att om vi endast bara genomför framridningen och inte går in på banan så har vi ändå kommit en bit på vägen. För om två år hoppas jag att vi går ut i svårare klasser och då vill jag ha kommit en bit på vägen med miljöträningen, och det kan vara att endast lasta och åka iväg för att komma till just framridningen. Känns det okej på framridningen går vi såklart in på banan, kokar det fullständigt i galoppen så får jag utgå, eller styra igenom det hela beroende på hur mycket det kokar. Det visar sig! Vi bygger för framtiden, och jag vågar mig på att säga att ni kommer att se oss i Grand Prix klasserna oavsett hur vägen dit är. Justin är fortfarande min drömhäst, det blev bara ännu svårare än vad jag hade förväntat mig.

7 Kommentarer

  1. Åsa den 23 jul 2021 07:19 kl 07:19

    Hej Lina! Tack för att du skriver så ärligt och öppet om hur det faktiskt också kan vara! Även en så duktig ryttare som du får kämpa, det här med häst är inte så lätt – men det är också det som gör det så fantastiskt kul (även om jag förstår att det inte känns så kul när du är mitt i uppförsbacken). Det finns alltid mer att lära. Du har en otroligt fin liten häst och jag är övertygad om att ni kommer att bli ett fantastiskt samspelt ekipage! Håll i – håll ut 🙂

    6
  2. Maria den 23 jul 2021 09:29 kl 09:29

    Så bra at du skriver om dette. Veldig interessant!

    1
  3. Anna den 23 jul 2021 10:17 kl 10:17

    Det är EXAKT inlägg som ditt tidigare instagram & detta här som jag vill läsa – är så otroligt ointresserad av inlägg om matchande outfits, glänsande svansar osv. Har – på amatörnivå – gjort en liknande resa som du beskriver och att få ta del av dina erfarenheter är lärorikt, inspirerande och peppande. Är tacksam över att du fortsätter m bloggen, delar med dig av erfarenheter och än mer, hur du tar dig ur svårigheter. Det ger väldigt mkt!

    6
    • Ronja den 25 jul 2021 08:46 kl 08:46

      Hatten av! Ödmjukt och fint inlägg. Tack!



  4. Caroline den 23 jul 2021 10:33 kl 10:33

    Som sagt tack för att du delar med dig av alla bitar, gör dina sidor mer intressanta att följa, sen är det ju helt underbart att se dig dansa fram på dina hästar med, Underbart att du vågar och orkar ge Justin och dig den tid som behövs för att komma till ert mål – Övertygad om att vi kommer se er på GP sen.
    Har en “problem-häst” som jag tagit över och det har varit ett krokigt år men nu fungerar det super på marken men ridningen är lite mer explosiv så väldigt givande att se hur andra gör och tänker. Känner mig nu efter ditt inlägg stärkt i mitt beslut med mycket markarbete och att bara göra det som funkar på ryggen en tid.
    Stort lycka till i framtiden!

    4
  5. Cornelia den 23 jul 2021 16:24 kl 16:24

    Intressant att se det du la ut på insta, du har ju skrivit att han har svårt med galoppen pga energin men att det var sådär han gick var svårt att föreställa sig. Så himla skönt att du har Elin som stöd och pepp! Förstår att det varit tufft när det var som värst. Skönt att ni är på rätt spår och kul att du delar med dig, hoppas han håller sig i skinnet på tävlingen! Är han en spänd/tittig häst i nya miljöer eller är det “bara” överskottsenergi som är hans problem?

    1
  6. P den 25 jul 2021 20:24 kl 20:24

    Du gör ett otroligt jobb, men vad är det som gör att han bara är startad 3 gånger i sitt liv? Är det inte väldigt lite för en så talangfull häst? Självklart är det ju bra att de inte stressas fram men jag är bara nyfiken 🙂

Kommentera