Igår var jag iväg och tränade för Kristian på Dokki och Lazzie, jag hade med mig stor publik : Jonathan, mamma, Elin, Daniel, Matteo och Nova! När det inte är tävlingar så följde de med och kollade på träning istället 🙂

Kul att komma till Ågesta, flera ekipage var igång och tränade, alltid roligt att hinna snegla lite på de andra för att se deras utveckling. Oavsett vilken nivå andra ekipage är på så lär man sig mycket av att se andra träna. Hade jag bott på en gård med flera ekipage så hade jag ätit både lunch/fika inne i ridhuset och suttit på läktaren all ledig tid.
Kristian har en riktigt fin 5 åring i träning, och det är superkul att se de två träna för att själva jämföra med hur de ligger i fas/utveckling mot mina egna unghästar hemma. Det är lätt att bli lite hemmablind och nöja sig, man behöver se andra och inspireras av dom för att ta sig framåt. Speciellt nu när det inte är tävlingar som man annars får ett kvitto på hur man ligger till.
Även om det är riktigt härligt att träningspassen flyter på och man är nöjd hemma så brukar jag tänka ”känns det lätt” och nästan för bra flera pass i rad så ligger vi lite för lågt, man måste stöta på utmaningar och våga ta nästa steg i sin träning för att bli ännu bättre. Men självklart väldigt viktigt att vara nöjd och klappa om både sig själv och hästen också under vägens gång.

Kommentera