Försiktiga ungdomar

Något vi märkt av är att yngre ryttare är rätt så försiktiga av sig, vågar inte löshoppa sina hästar pga skaderisk, vill inte hoppa sina hästar över hinder, vågar inte rida ut och släppa iväg hästarna i full galopp på åkern, vill bara rida ut om någon går med. Om hästarna skuttar iväg/bockar så blir det strama tyglar och man ser hur ryttaren blir spänd. Och självklart får man vara rädd och försiktig men jag tror vi behöver jobba lite med det också.

Kan det ha att göra med att föräldrar och syskon hjälper till för mycket med ponnyn/hästen? Jag och Elin tänker själva mycket på det nu när Agnes hanterar Bobbo, vi måste backa av och låta henne lära känna Bobbo och bygga upp ett förtroende dom två mellan varandra, och det tycker jag att man gör som bäst ifrån marken. Vi ska inte göra allt åt henne, nu är Agnes ett lite dåligt exempel då hon är väldigt ung, endast 6 år så självklart är vi där hela tiden och lär ut. Men senaste veckorna har vi låtit henne få hålla på mera utan att vi är snabba och göra sakerna åt henne. Vara att knäppa upp täcken och veta hur

Låt ryttaren lasta själv, rida ut mera, är hästen osäker att rida ut låt dom ta sällskap av en annan ryttare/häst, dressyrhästar kan sjävklart också vara med i hoppgrupper, vilket brukar gynna både modigare ryttare och hästar = winwin! Jag själv tycker att hoppningen gör att jag blir med följsam och rider på lite mera framåt. Och jag hoppar låga hinder så det är inte höjden som räknas. En ryttare bör veta vad sin häst äter för foder och vilken mängd för att kunna vara med och påverka om en förändring kan behövas samt få en förståelse.

Jag tror att vi vinner på att backa av lite som medhjälpare på träningar och tävlingar. Även mellan elev/tränare, låt dom föra dialogen mellan varandra ännu mera, då växer ryttaren. Jag tror att medhjälpare har blivit för snälla och hjälpsamma att det har gett lite okunniga och ängsliga ryttare. Vad tror ni?

Agnes leder alltid fram Bobbo för hand nu, dels för att hon har sett oss göra det med alla hästar, men det är även bra att hon får lära sig ha koll på honom ifrån marken.

19 Kommentarer

  1. Matilda den 19 jan 2021 10:17 kl 10:17

    Jag tror att det ligger mycket i det du skriver. Jag själv gör och har alltid gjort allting själv i stallet utan hjälp från föräldrar på gott och ont. Jag har verkligen fått lära mig häst och ta ansvar, vill jag något i sporten är det upp till mig och ingen annan.

    2
    • Marie den 19 jan 2021 12:08 kl 12:08

      Helt sant!
      Jag tävlade mycket för 30 år sen och när vi köpte min ponny så var regeln ”din ponny du sköter ”.
      Jag kunde lästa, rida ut, mocka och göra allt med min ponny. I samma team så fanns det ungar som ”bara red”. De kunde inte lasta, inte fodra inte sadla själva. Så sorgligt. När jag sedan började arbeta med hästar stötte jag på problemet ännu mer att det var föräldrar som hade häst som barnet skulle rida.
      Man bygger ju relation till hästen dygnet runt och i alla lägen och inte bara på ryggen.
      Sådär har du absolut en poäng! Sen ska vi vuxna vara där och se till att saker är så säkra som möjligt. Såklart!

      3


  2. Jenny den 19 jan 2021 12:06 kl 12:06

    Jag tror också att det ligger mycket i det du säger. Sen vet jag inte hur många börjar sin ridkarriär nu för tiden men jag började min med att rida i MÅNGA år på ridskola, och den ridskolan lärde ut inte bara att rida utan allt runt omkring. Speciellt för oss som hängde där även när vi inte hade ridtid och skötte hästarna. Var en häst skadad så fick man vara med och se hur man tog hand om det (både sårvård och hältor osv.)

    Jag som tycker om att rida ut men inte riktigt litar på min ”nya” häst och inte vill ramla av ute i skogen pga mitt handikapp som gör att jag inte kanske kommer upp igen (plus att hon gärna drar iväg och är svårfångad när man ramlar av) och då kanske inte ens skulle kunna orka gå tillbaka till stallet har löst det med att min medryttare rider ut mycket. Av samma anledning är det även medryttaren som skuttar små hinder på henne.
    Löshoppa tycker jag däremot är jätteskoj att hon får göra och det gör jag med regelbundenhet tillsammans med kompisar i stallet.
    För mig är det viktigt att hon får göra ett omväxlande arbete oavsett om jag som ryttare har svårt att ge henne det själv. Då får jag helt enkelt ta hjälp så att hon kan få det!

    Jag har jobbat, och jobbar fortfarande, oerhört mycket på förtroendet mellan mig och min häst. I dagsläget så litar vi båda på varandra avsuttet och jag jobbar på att våga lita lika mycket på henne uppsuttet. Dock blir det ju så att när man trillat av så får man försöka boosta sig själv igen (och ramlar av gör jag regelbundet, haha!).
    Men det är också det här som är själva resan med just hästen tycker jag – att man lär känna varandra, bygger förtroende och utvecklas tillsammans!

    För även om jag åker av ett tiotal gånger varje år fortfarande så skulle jag i dagsläget inte byta ut henne mot någon annan….hon passar ju mig och min ridning perfekt och är den mest fantastiska lilla individ!

    2
  3. Elin den 19 jan 2021 13:37 kl 13:37

    Jag upplever snarare att ungdomar/ barn som blivit rädda t.ex. vid en avramling under ridskoletiden blir osäkra, börjar i dressyrridgrupper, köper en dressyrhäst och undviker sånt som gör dem osäkra/ rädda eller låter någon annan hoppa eller rida ut hästen. De kan bli stressade och känner press över att variera träningen från både omgivning och tränare, vilket ger spänningar och det leder till överreaktioner och större rädsla. Det blir lätt en ond cirkel. Sedan tror jag att det för vissa handlar om lathet, att man inte orkar bära ut bommar eller ta sig tiden till det men det tror jag främst gäller vuxna och inte ungdomar med stöttande föräldrar. De enda unga dressyrryttare jag känner som inte hoppar gör det pga att hästen inte vill eller att hästen har en skadehistorik som gör att de inte vill riskera ytterligare skador. Det är nog viktigt att lära sig i tidig ålder att variera träningen och få in det som en rutin, då håller det förhoppningsvis i sig när man blir äldre.

    Sedan tror jag att det är bra att barn får lära sig allt kring hästarna från grunden och att de får lära sig av sina misstag under säkra former. Barnen ska inte bli rädda men de ska bygga upp en respekt mot hästarna och omgivningen. Bra att ni lär Agnes från tidig ålder!

  4. Bella den 19 jan 2021 15:12 kl 15:12

    Jag håller med, jag anser att alla hästar ska göra allt. Hoppa, rida ut, bommar, dressyr what so ever. Ingen häst mår bra av att göra samma saker hela tiden, variation krävs för att vi ska ha hållbara hästar.

    1
  5. Mia den 19 jan 2021 18:01 kl 18:01

    Ja så är det nog. Men jag vet att på min lokala ridskola har det försvunnit så mycket som fanns när jag var liten. Idag får föräldrarna hjälpa till med allt i stallet, leda när de rider osv. Oftast livrädda föräldrar. ”På min tid” hjälpte vi äldre till med sådan mot en extra ridlektion. Vi hade även stalltjänst på helgen varje månad när vi var där 3 personer 7-19 och gjorde allt som ska göras i ett stall. På helgerna fanns massa aktivitet rykttävling, smörjdagar, hoppkurs, teoritävlingar, osv,osv. Inget av det finns kvar. För oss var stallet en fritidsgård. Idag hänger ingen på ridskolan mer än vid sin lektion. Mycket kunskap försvinner ju då tyvärr =/

    3
    • Emma den 19 jan 2021 19:05 kl 19:05

      Ja precis så var det när dottern började på ridskola, nu är ju inte jag rädd för hästar men det är ju många som är det (själv hade jag aldrig fått börja rida om ridskolan krävt samma sak av min mamma då). Sen ledsnade min dotter efter att ha blivit runt-ledd i tre terminer, det kändes väl inte så spännande till slut. Jag förstår inte heller varför de inte kunde få testa att styra runt lite på egen hans tidigare,



  6. Anna den 19 jan 2021 18:44 kl 18:44

    Idag har dom inte ens teori på ridskolorna här runt ikring, för att föräldrarna inte vill betala för det?! Fattar ingenting jag…. Hur i hela hel….e ska då ungarna lära sig vad sadelns å tränsets delar heter och allt annat grundläggande som jag tycker är en självklarhet att kunna!?
    Nog har allt kring häst förändrats både kunskapsmässigt och ”bortskämdsmässigt” i att föräldrar gör allt åt barnen, men också ekonomiskt. Tycker småungar idag har svindyr utrustning som på min tid bara vore en dröm att ha. Man köper ponnysar för flera hundra tusen till ungar som inte ens vet vad rätt sittben innebär, man styr å sparkar på bara.
    Nä annat var det på min tid, då fick man lära sig allt från grunden och fick en sund inställning till hästhållning och även i uppträdande till sina föräldrar utan gap och skrik.
    Negativt inlägg från min sida, ja kanske det. Men tycker det finns en del sanning i det.

    3
  7. A den 19 jan 2021 20:34 kl 20:34

    Håller med!! Och tror att ridskolan tyvärr bidrar till detta, allt är alldeles för uppstyrt. Barnen får inte vara med hästarna tillräckligt mkt från backen, får sitta upp på färdiga hästar – rida o sedan åka hem. Många har ridit många år i dressyrgrupp o kan egentligen rida bra men levt i en alldeles för skyddad verkstad så man är inte alls beredd på vad det innebär att ha egen häst. Bästa skolan tycker jag är att ha haft en busig ponny som slängt av barnet 100 gånger på nolltid, som man lär sig att galoppera full fart i skogen på, är helt övertygad om att det är en bättre skola!

    1
    • Alexandra den 20 jan 2021 09:00 kl 09:00

      Håller verkligen med! Jag tror också vissa barn får för ”bra” hästar, istället för att få en ponny som hoppar 1 meter när barnet ska börja tävla får de en som ska hoppa 120,samma sak på dressyrsidan. Då har ponnyn så mycket nerv, kräver mycket mer plus att föräldrarna kanske är rädda att den ska skada sig för ”den var ju så dyr”. Kan verkligen se det hos flera omkring och det skapar en oro från början. Hästen vilar en dag och då blir den ”knäpp” (pigg alltså) för att den är van vid att gå fullt sex dagar i veckan. Det skapar bara osäkerhet. Känns som att fler borde köpa en mer ”vanlig” ponny eller häst till barn eller ungdomar istället. Tror det hade tagit ner lite av ångesten runt allting. Skapar också en press att barnet måste rida MSV för att den gjorde det med den förra ryttaren, istället för att få lite tid att bara lära känna varandra och utvecklas på många olika sätt. Tror det är en annan anledning till att man fastnar inomhus på volten. Där tycker jag du är en jättebra förebild! Visar att även hästar på väldigt hög nivå kan göra andra saker.



  8. Elina den 19 jan 2021 21:47 kl 21:47

    Bra & utvecklande att få ta eget ansvar!

    På ett helt annat ämne, hade varit spännande att höra hur du tänker kring röntgen på hästar? Hur mkt tycker du man ska röntga en unghäst inför försäljning? Vad lägger du för betydelse vid olika fynd?

    Jag förstår givetvis att man röntgar när det är hästar i en högre prisnivå men ibland känns det hårt att döma ut/de ska tappa sitt värde bara pga röntgenfel. Studier har ju exempelvis visat att förtätningar i ryggen finns hos 70-80% av alla ridhästar, vilket borde göra att det räknas som inom normalvariation. Men hade varit intressant att höra hur du tänker utifrån ett tävlingsryttarperspektiv🙂

    • M den 21 jan 2021 19:24 kl 19:24

      Ja, skriv lite om röntgen! Jag velade länge fram och tillbaka för man får verkligen olika råd beroende på vem man frågar. Rädslan är att det dyker upp fynd som aldrig hade påverkat hästen men som gör det svårt att försäkra den. Men röntgar man inte så kanske hästen blir halt efter några månader och röntgen visar tex artros som är så illa att hästen döms ut. Risken finns också att försäkringen inte tar det pga att felet fanns vid köpet. Pengarna är ju en sak, men det känslomässiga är lika hemskt. Det gör så fruktansvärt ont att förlora dem, oavsett om de kostade 50.000 eller 5 miljoner.



  9. Karro den 20 jan 2021 08:30 kl 08:30

    Hm, ser många som är kritiska mot ridskolor och deras roll i utvecklingen men min uppfattning är verkligen inte densamma. Jag skulle nog vilja påstå att det inte finns några som önskar så mycket att barnen ska vara på ridskolan utanför lektionstid som de anställda på ridskolan. Den stora utmaningen ligger i att kunna skapa en miljö där det är möjligt. För ridskolan finns sällan ekonomisk möjlighet att anställa en fritidsledare eller liknande och då uppstår behovet av ideella krafter. Vill man slippa ’tvinga’ föräldrar att leda barnen så krävs det också ledare, i större grupper kanske upp till 10-12 st, och det är inte lätt att ordna alla gånger kan jag lova.
    Det finns säkert ridskolor där barnen inte erbjuds att umgås med hästarna och där teori inte prioriteras, men i många fall tror jag inte att det beror på lathet eller ovilja från ridskolans skull utan på helt andra orsaker.

    1
    • Linnea den 20 jan 2021 11:47 kl 11:47

      Behövs väl inte en fritidsledare för att barnen/ungdomarna ska kunna umgås med hästarna? Min ridskola hade i och för sig fritidsledare, skötarkurs och massor med teori. Men vi skötare fick ändå bara umgås med hästen när den var uppbunden i spiltan. Man fick liksom inte ens gå en promenad med ponnyn i ridhuset. Om jag inte hade fått möjligheten att ta hand om privata hästar vid sidan av ridning på ridskola hade mitt intresse dött helt.



    • Karolina den 20 jan 2021 12:43 kl 12:43

      Till Linnea:
      Nej, jag menar förstås inte att det skulle behöva finnas en anställd fritidsledare men däremot skulle jag som ansvarig på en ridskola aldrig låta barn vara ensamma med hästarna i stallet utan att någon (vuxen eller äldre ungdom) höll uppsikt. Som ridskola måste man dessutom ta hänsyn till hästarna, det funkar inte att de har folk springandes i boxarna hela em/kvällen heller.
      Det är nog svårt att diskutera en sådan här fråga här eftersom förutsättningarna skiljer sig så åt från ridskola till ridskola. Jag ville mer lyfta att de allra flesta ridskolor vill ha engagerade och välutbildade elever men att det av olika skäl kan vara svårt att nå dit. Ytterligare en aspekt som många förbiser är att de som jobbar på ridskolor har ett stort ansvar över barn och ungas hälsa (och i värsta fall liv). Barnen själva, föräldrar, förbund, sponsorer osv förväntar sig av ridskolan att man erbjuder ridutbildning i en säker miljö. Att tillåta eller godta risker i privata sammanhang är en sak, där står man för sin egen risk. Men ridskolor har helt andra förväntningar på sig och därför kanske man många gånger väljer alternativ som är ’för’ säkra än tvärtom. Sen kan jag absolut hålla med om att för sin egna utvecklings skull kanske man måste söka sig till privata alternativ.

      1


  10. Cecilia den 20 jan 2021 09:48 kl 09:48

    Jag håller med om det du skriver, men jag tror även att sociala medier är en bov i dramat. Jag utgår bara från mig själv.

    Jag brukade vara en väldigt orädd ryttare (och hästmänniska), men har de sista åren börjat bli rätt feg. Till viss del är väl kanske åldern en faktor, jag börjar bli vuxen och inse att jag inte är odödlig, men det största problemet är att konstant matas med skräckhistorier i sociala medier. Varje vecka skrivs det artiklar och inlägg om ryttare som ramlat av och skadat sig illa/avlidit. Om hästar som rymt och blivit påkörda. Om hästar som hoppar in i speglarna när de är lösa i ridhuset. Om hästar som går omkull och bryter nacken. Om hundar som attackerar hästar på uteritter. Om hästar som trampar ner i diken och måste räddas av räddningstjänsten. Men framförallt att matas med inlägg från helt vanliga människor som ramlar av och bryter armar och ben, krossar bäckenet, får hjärnblödningar och gud vet allt.

    I grund och botten är det bra att synliggöra risker så att man blir medveten och kan förebygga, t.ex täcka över speglar i ridhuset. Men jag har insett hur mycket det här har påverkat mig undermedvetet, jag har blivit mycket försiktigare och i många situationer rent av rädd för att jag har läst om så många katastrofscenarion. Det är ju inte så att det händer oftare eller i större utsträckning nu än när jag var yngre, men jag ser så mycket mer – jag hade ju aldrig hört talas om att Anna i Skåne (jag bor i Östergötland) hade brutit nyckelbenet för 10 år sedan, men nu får vi ta del av allt på ett annat sätt. Jag kan läsa om Annas nyckelben och Johan som bröt nacken och Emmas häst som snubblade och krossade framknäna – samma dag.

    Nu utsätter jag mig ändå, jag rider ut och jag hoppar, men det är ibland med skräckblandad förtjusning. Jag förstår att människor blir rädda, hjärnan tolkar ju allt det här som varningar om fara.

    • Emma den 20 jan 2021 14:44 kl 14:44

      Jag håller med i allt du säger. Jag tycker dessutom att det är BRA att vara försiktig: om man t.ex är vuxen och har barn och jobb så kan det gå riktigt illa om man blir skadad. Det är ju inte bara ens egen kropp och liv som blir påverkade.



  11. Lisa den 20 jan 2021 11:38 kl 11:38

    Jag själv skulle kategorisera mig som en lite rädd ryttare, och jag är bara 24, och detta är något som jag jobbar på hela tiden. Jag tror att anledningen att det blivit så är för att jag började rida på en ridskola i Stockholms innerstad, där man hade hoppning 2 gånger om året och uteritter bestod av en skrittrunda runt ett eller två dagis i en park (eftersom det inte fanns någon mark). Pga att jag är över 180 cm så blev min första egna häst en dressyrhäst på 12 år som knappt var riden i skogen (köpte den pga att vi kände de som ägde den, var ganska spontant), vilket gjorde att jag aldrig haft den där ponnytiden där man raceade runt i skogen och ramlade av 1000 gånger, Önskar så innerligt att jag hade haft det och fått den erfarenheten, eftersom detta är ett stort hinder för mig i ridningen i övrigt.

    Problemet ligger också delvis i att min egen mamma som alltid varit med mig i stallet (inte gjort saker ÅT mig utan har alltid fått klara mig själv, men vi har alltid tagit hand om hästarna TILLSAMMANS), är ganska rädd av sig vilket nog smittat av sig från ung ålder… Detta är något som jag verkligen kommer att tänka på när jag får barn, att se till att de får ut och galoppera i skogen, hoppa hinder och ramla av 1000 gånger redan från ung ålder, eftersom jag vet att det var det som saknades för mig.

    1
  12. Tina den 28 jan 2021 13:29 kl 13:29

    Intressant och bra att du tar upp detta!
    Förutom bra saker som folk skrivit ovan vill jag även lägga till att alltför många hästar är för ”nerviga” nuförtiden. Antagligen har det att göra med dåligt temperament på mödernet, för tidig separation från mamman, inget flockliv, för lite hantering som unghäst och pressad utbildning. Samt för mycket tid på box och ingen kompis i hagen. Tycker du är ett föredöme som gör lite allt möjligt med dina hästar!

    Själv har jag trillat av alltför många hästar som är resultatet av ovan 👆Har blivit rädd, och då var jag ingen rädd ryttare från början. Det är supertråkigt. Men jag har köpt mig en annan ras som föl och hanterat honom i alla möjliga situationer och nu har jag en bombsäker häst 😍

Kommentera