Curlingbarn

Ni som följer Elin på instagram ser att hon ibland lägger upp på sin story där hon kallar mig för curlingbarnet i familjen haha. Det hela är väldigt skämtsamt och vi har det mellan oss två.

Elin har alltid jobbat mycket med hästarna, dels i andra stall men även här hemma. Jag jobbar mycket också, och jag älskar det. Jag blir kallad för curlingbarnet för att Elin anser att jag har bättre förutsättningar än vad hon hade, och det är helt sant, det är en enorm utveckling som har skett här hemma med både bättre stall, ridhus, lastbil och bättre hästar i stallet mot för bara några år sedan.

Jag får ofta frågan ifrån både satsande ungdomar och även föräldrar vad mitt bästa tips för framgång är, och det är att man måste jobba stenhårt för att nå sina mål. Se bra ridning och rida så mycket som möjligt, gärna helt olika hästar för att bli en bättre ryttare. Denna vecka har jag hand om 11 hästar som ska tränas + 2 inackoderingar +  Amir som ska ledas och ryktas och utöver mitt gäng så hoppar jag även upp på mina elevers hästar. Vi har gjort en planering där det ca 8-9 hästar som tränas varje dag då vi lagt ut vilodagar också, men det blir många timmar i sadeln. Jag tror att föräldrar curlar sina barn för mycket, nej jag blir inte bättre på att rida genom att mocka, packa höpåsar och bära vatten, men samtidigt så är det en process i det hela, jag kämpar för att kunna rida min häst. Passion, vilja och engagemang måste finnas för att bli en bra ryttare. Jag är väldigt vältränad, är stark och uthållig, det har jag blivit genom stallarbete och timmarna i sadeln. Jag måste vara stark för att kunna rida så bra som möjligt, jag får inte bli trött bara av att sitta ner i sadeln under ett pass. Då tappar jag fokus för att jag tänker på tröttheten och att det värker i kroppen vilket gör att knoppen inte hänger med och jag blir då långsammare i min reaktion och agerar fel.

Jag märker på tävlingar/ praktikanter/elever som kommer till mig att deras föräldrar har ansvar för det mesta när de kommer till allt utom ridningen. Många vet inte vad för foder hästen står på utan färdiga påsar är med, de hittar inte sin utrustning då de själva inte har packat. Därför tycker jag: Packa inte åt ditt barn till träning/tävling, se gärna över att allt är med efteråt men låt ryttaren packa. Låt ryttaren göra en träningsplanering för varje vecka, diskutera syftet med upplägget tillsammans efteråt, ska en fodringändring ske? Då måste även det diskuteras, ändra inte bara utan att ryttaren inte vet om eller förstår varför det ska ske. Elin ökar på och minskar hösilage hur hon vill för det ser hon med ögat, men kraften sköter jag för jag är den som känner exakt minsta lilla som behövs mer eller mindre av genom att det är jag som rider. Vill ryttaren träna mer än vad ekonomin tillåter så låt ryttaren jobba för det. Detta är tips på vad jag tycker ger framgång i det långa loppet, nu ska jag ut och mocka grushagarna för det hann jag inte med igår, valde att stänga stallet 21:00

3 Kommentarer

  1. Sätilaryttaren.se den 15 apr 2019 09:08 kl 09:08

    Vad jag håller med dig! När jag jobbade som ridinstruktör på en ridskola så var det ofta någon förälder (till tonåringar!) som gjorde iordning hästen inför lektionen och efter. Jag minns ett tillfälle, vi hade clearround för ridskoleeleverna. Ryttaren stod i sadelkammaren och snackade med sina kompisar, mamman gjorde iordning hästen. Efter rundan, där de var felfria, så var det samma sak och varpå jag frågade mamman varför inte ryttaren pysslade med hästen som tack för den felfria rundan. Något ordentligt svar fick jag inte..

  2. M den 15 apr 2019 13:20 kl 13:20

    Åh vilket peppande inlägg!! Jag har sedan jag fick min första ponny alltid skött allting själv, visst skulle min mamma mocka åt mig om jag var sjuk, men aldrig för att jag själv inte vill… Tycker att har man ett djur bär man också ansvaret och vill man dessutom tävla, ansvarar man för allting som hör därtill 🙂

    2
  3. Milo den 15 apr 2019 19:41 kl 19:41

    Helt rätt! Ska man ha egen häst så ingår jobbet. Även det tråkiga. Vill man inte utföra det ska man inte ha egen häst. Då kan man bli medryttare eller gå på ridskola. Om man inte är svinrik och beställer någon betjänt… men då försvinner ju halva nöjet.

    Det är ju en underbar känsla att JAG har jobbat för att få dethär att fungera. JAG har slagit i trästolp och röjsågat i hagen för att hästarna ska ha det bra. JAG har letat upp rätt mat för att min häst ska hålla formen och må bra i magen.

    Det är inte konstigt att ungdomar tröttnar på ridning när de aldrig får känna att de faktiskt uträttat eller uppnår något utan bara glassar runt en stund på en färdigputsad häst.

    Låt kidsen mocka lite skit och betala sitt foder själva och gör de delaktiga i sin häst Det är där glädjen har sin grund. Det hjälper också att skapa en relation till hästen som du vinner på även i ridningen.

    Jag har slitit som en liten gris med min f.d ohanterliga ridskolemarodör och känslan när hon nu faktiskt söker kontakt med mig är fantastisk!

    1

Kommentera