Bra besked

Era lyckönskningar om återbesöken på kliniken verkar verkligen fungera, ni är bäst! Dokki såg väldigt fin ut när vi sprang upp och sprang på den hårda volten. Han fick alltså sin andra stötvågs behandling och ska få den tredje behandlingen 3/6. Då ska vi även kolla med ultraljud igen och jag HOPPASHOPPASHOPPAS att det gett så bra resultat som Dokki verkar visa i dagsläget. De andra på kliniken måste trott jag hade med mig en unghingst så som han var sprallig och glad och visade mer än gärna upp sig, det i sig tycker jag är ett bra sundhetstecken.

Dokkis rutiner just nu är: 40 min skrittjobb varje dag. Sedan hår han i sin gräshage mellan 7-16 som han är superlugn i vilket är väldigt skönt. Sedan lasrar jag honom med Biomini 20 min och han står med kyl/vibrationsskydd efter skrittpasset i ca 30 min.

Lazzie har äntligen fått klartecken att köra igång och ingen återbesök för hennes del, skönt! Så hon och jag har kommit överens om att det är nog med bus i hagen som leder till att hon ska sträcka sig. Hon lovade att hon ska busa försiktigt, får väl se hur länge det håller.

I övrigt har dagen (tisdag) rullat på bra, jag och Linda som gör praktik här varje tisdag har blivit ett sammansvetsat team och allt rullar på väldigt smidigt nu när hon är här. Jag var som ett barn på julafton att äntligen få åka iväg till Ågesta och träna igen. Så ivrig att jag var i väldigt god tid och kunde knappt hålla mig med att få sitta upp och sätta igång. Jag fick som alltid väldigt bra hjälp och både Laxen och Hatti börjar bli mer världsvana och gick snällt på lastbilen och väntade snällt medans jag red den andre. Skyndade hem så Linda hann med sin buss och jag fortsatte med stallets eftermiddagssysslor och red klart. Hade en lektion och blev klar en timma tidigare då min andra lektion blev inställd.

Bra dag med andra ord, och nu ska jag baka små goda efterrätter till farmors invigning av sin nya altan imorgon. Jag åker till plantskolan och missar kalaset men på plantskolan blir man alltid bortskämd med god mat och smarrigt fika så det går ingen nöd på mig. Det blir Latino som får den stora äran att följa med denna gång. Första gången han får åka iväg och träna och första natten borta. Nyttigt!

Fick upp ett minne på FB idag att det var 8 år sen jag och Oj Oj vann våran första OBS tävling, och jag och Elin var såklart ett jäkla bra team redan då. Vem är din viktigaste person, som alltid ställer upp i vått och torrt?

5 Kommentarer

  1. Ellen - tävlingsryttare den 21 maj 2019 20:31 kl 20:31

    Åh va skönt att höra om Dokki. Fortsätter att hålla tummarna!

  2. Linda den 21 maj 2019 21:16 kl 21:16

    Vilken fin fråga om Vem som är den viktigaste personen! Tror att man lätt glömmer bort det då man är inne i sin “rutin”…. Min dotter är den viktigaste personen i vårt Team! Hon är ryttaren och Jag groomen men lika viktigt som mitt jobb och engagemang är, lika viktigt är hennes som ryttare… Heja Er som Vill och Heja oss som också Vill <3!!

  3. Jill den 22 maj 2019 01:36 kl 01:36

    I teamet? Lätt min bästa vän! Alltid där och stöttar, pushar, slänger in ett ord när man tränar och kör fast själv! I vått och torrt!

  4. Frida den 22 maj 2019 10:03 kl 10:03

    Min pappa är den viktigaste! Även om han inte är helt insatt så gör han allt för att lära sig och stötta mig! Världens bästa hästhållare, springer med vattenflaskan i högsta hugg och ger tummen upp. Har stenkoll på klockan för att alltid vara i tid in till banan. Så tacksam för all den tid han lägger på mig så jag kan tävla, utan honom skulle det inte funka!

  5. Maria den 23 maj 2019 07:21 kl 07:21

    Vad skönt med goda nyheter om hästarna!!
    Min viktigaste person är min sambo. Utan honom och all hans hjälp hade jag aldrig kunnat ha eget stall med allt vad det innebär. Han harvar ridbana, stolpar, mockar hage, släpper ut hästar så jag får sovmorgon nån gång ibland och följer till och med på någon tävling för att filma och hjälpa till. GULD VÄRT!

Kommentera