Kommentar:


Funderar på om du har en backup plan om du skulle skada dig svårt eller under en längre tid? Finns det någon som kan ta dina arbetsuppgifter i företaget (vissa iallafall), kan Kristian t ex ta ett par hästar åt dig? Peppar peppar kommer det alltid ske men tänker att ditt yrke är så himla sårbart

Svar: Hej!

Skulle jag skada mig en längre tid så får alla träningshästar åka hem igen, och mina egna får Linda rida ut på, longera och jogga de.
Kristian har oftast fullt i sitt stall, men skulle han ha lediga boxar om något skulle ske med mig så skulle jag sjävklart ställa Dokki och Lazzie hos honom och betala för den hjälpen.

Nu får vi hoppas att jag inte behöver åka på någon skada, men det är såklart ett riskfyllt arbete jag har med att träna såhär många hästar. Oftast kommer skadorna inte av ridningen utan ner i hanteringen ifrån marken, ex bli sparkad vid hagsläpp eller något sådant. Alltid tänka säkerhet och ha bra rutiner för att minimera riskerna för olycka, det gäller både mig och Linda samt alla som är i stallet.

När jag blev sparkad i huvudet av en häst för några år sedan så höll Elin och Emelie igång hästarna när jag hade ridförbud några veckor, men då var det inte såhär många hästar som det är nu.

En nöjd Tossan efter ett avslutat träningspass

Något jag lärt mig och mognat med senaste åren är att träna hästarna mer avspänt och med en mjukhet i deras rörelser.

Det är så lätt att sätta lite extra tryck och power i hästarna bara för att folk tittar eller på en framridning att vilja spänna bågen lite extra. Att vilja visa upp hästarna när man kommer in på banan är helt rätt, men det måste vara rätt avvägning. Kristian sa ofta till mig innan jag red in på banan förut ”lagom trav nu Lina, det räcker att trava för en 8a”

Dokki och Lazzie kan både visa väldigt fin trav, men jag måste klara av den i programmet. Att trava för en 9a på transportvägarna och sedan missa rörelser kostar skjortan och visar inte upp harmoni.

Jag kan ibland se filmer på instagram, hästar som travar som tusan på rakt spår, blir väldigt imponerad och tycker det ekipaget är riktigt fina, men sedan tänker jag ofta att det där blir svårt när de ska in i rörelserna. Det går inte sätta mer gångarter än vad man klarar av som ekipage. Unghästar är ett typ exempel, korta filmer där de flyger fram på långsidan, ibland det enda man får se, undra varför 😂

Jag tycker Therese Nilshagen är ett bra exempel, hon kommer med sin stora fina ”Dante” de travar helt enormt men bibehåller mjukheten hela tiden. Jag såg när de tränade i Friends och hon sätter inte stora gångarter i hästen, utan de joggade runt och man såg hur enkelt de kommunicerade med varandra, lekte med övergångarna och växlade lätt med tempot utan minsta tendens till spändhet. Och just det är något jag ska bli ännu bättre på oavsett vilken häst jag sitter på.

Bild på mig och Laxen ifrån fotografering med Saab. Fotograf Laila Berglund

Fick frågan hur det gick med fölungen jag (Dolk Dressage) köpte på auktionen i höstas. Han heter BLS Suertez af Sol och har fått vardagsnamnet Sune, och han är nu 1 år.

Sune är kvar hos sin uppfödare, de har snällt lämnat rapporter hela tiden och berättat att han mår bra, växer och är nöjd med livet. Han ska hämtas av oss för att ställas hos Stall MJ på lösdrift med 3-4 andra kompisar, även Kristians häst som han köpte står hos dom och jag har haft och ska få en till häst i träning ifrån Stall MJ inom kort. En häst i stallet ska besiktas inför försäljning och då kommer deras, annars får vi bygga uteboxar snart i detta tempo av hästar som vill tränas 😅

Sune är hingst och hur det blir med den saken får vi se, jag anser bara att de ska vara hingstar om de är bra till aveln annars blir han valack.

Tävlingsstopp till 31 maj sägs det just nu. Hej och hå så trist! Men fullt förståligt.

Jag är dock lite ledsen, jag måste tävla internationellt för att ens kunna bli uttagen till EM (om EM blir i år) Jag har inte kvalat som U25 ryttare så visst svider det hårt, det kan jag villigt erkänna.
Samtidigt så måste jag sätta det o perspektiv, folk dör av denna hemska corona och vad spelar det då för roll att missa ett mästerskap för mig?

Många företag har det tufft just nu, konkurs och personal måste sluta, det är jättetråkigt att höra om. Mitt företag har inte drabbas något ännu, jag har lika mycket träningar för elever och fullt med hästar i boxarna. Kanske kommer det drabba mig längre fram, det vet jag inte just nu.

Träningsupplägget för tävlings hästarna behöver ses över, formtoppen ska inte vara nu på några veckor så därför ändra om lite till att bygga upp konditionen och stärka dom mera. Finliret för att spetsa till det hela ska ske senare nu än tänkt.

Önskeinlägg om att min anställda Linda (hur sjukt att jag faktiskt har en heltidsanställd i mitt företag? Weii! )skulle svara på lite frågor, såhär kommer svaren:

Fråga: Hur gammal är du?
Svar: Jag är 19 år och fyller 20 år i December

Fråga: Har du en egen häst?
Svar:Ja, jag har ett d-ponny sto som heter Humle. Hon har varit i min ägo sedan April 2019 och står nu i stallet hos Lina


Fråga: Vad har du för utbildning?
Svar: Jag gick hästlinje på Realgymnasiet där jag utbildades till diplomerad hästskötare.

Fråga: Har du några jobberfarenheten inom hästbranschen sedan tidigare?
Svar: Ja det har jag, innan jag flyttade till Lina så stod jag med min ponny hos hoppryttaren Pontus Westergren och jobbade då även en del för honom både hemma och på några enstaka tävlingar. Det är därifrån jag fått den mesta erfarenheten om hur man jobbar i ett professionellt stall och inte bara det man pluggade i skolan.

Fråga: Lindas häst bakgrund:
Svar: Min mamma har haft egna hästar och alltid tyckt om hästar så gissar att allt började där. Tror jag var runt 4 år när jag började åka häst på grannens ponny. Sedan började jag på en shettisridskola vid 5-6 års ålder. Något år senare bytte vi till en vanlig ridskola och där red jag fram till 2011 innan jag bytte till Södertälje ridskola där jag och Humle fann varandra hösten 2017. Mitt hästintresse har aldrig svalnat av utan det är helt tvärtom, det eskalerade totalt. Jag är så tacksam för alla medryttarhästar jag haft genom åren och att ägarna lät mig få rida och ta hand om deras hästar helt gratis, annars hade det aldrig gått ihop då jag haft typ 10-15 hästar jag fick rida när jag ville i princip. Så jag har aldrig haft svårt att få tag i hästar att rida på, snarare tvärtom då jag fick för mycket eftersom jag varken vill eller kan säga nej. Slutade alltid med att jag red i 3-5 stall på lediga dagar.

Fråga: Vad gjorde så just jag fick jobbet?
Svar: Bra fråga! Vill också veta det.
(Lina svarar: Linda kändes som en pålitlig person med mycket energi och glädje. Linda var duktig med hästarna när hon provjobbade)


Fråga: Vad är det roligaste med jobbet hos Lina?
Svar: Jag tycker allt är väldigt kul här och ser fram emot varje dag men det roligaste med jobbet i helhet är att vi har en fantastisk teamkänsla och skrattar väldigt mycket och dessutom behöver jag inte känna mig så korkad för att jag och Lina är på ungefär samma nivå på den fronten. (Lina svarar: förstår ingenting vad hon menar nu 🤪)

Fråga: Vad är den roligaste respektive tråkigaste sysslan i stallet?
Svar: Roligaste sysslan är egentligen att åka på äventyr men lite mer vardagligt så är det att alltid försöka sträva efter att göra den lilla sista detaljen med hästarna och anläggningen så det kan hållas i en hög standard. Den tråkigaste sysslan är byta täcken, man bli helt dränkt i damm och det tar tid.

Fråga: Svåraste med jobbet?
Svar: Det svåraste med jobbet vet jag inte riktigt för nu när alla rutiner kommer på plats så är det väldigt enformigt, vilket passar mig utmärkt. Tror nog att det svåraste kan vara att veta om Lina vill ha träns eller kandar på de hästar som kan gå med båda, det är nog frågan jag ställer mest. Men det kan också vara att vara ledig då jag helst vill ha koll på allt hela tiden och att ligga hemma är tråkigt så då blir det att jag jobbar när jag ändå åker till stallet för att ta hand om Humle.

Fråga: Vad har jag för framtidsmål inom företaget och ridningen?
Svar: Företaget – Jag hoppas att allt fortsätter funka så bra som nu och att företaget fortsätter utvecklas så jag kan jobba kvar här i all evighet.
Min egen ridning – Låter kanske lite tråkigt eftersom jag har världens möjlighet här men egentligen inga direkta mål. Min ponny köpte jag på känslor då hon skulle säljas från ridskolan jag red på och hade ridit henne i 1 och 1⁄2 år. Hon är 15 år och börjar bli till åren så vi har mest kul och tränar för att komma ut på några LA mest för skojs skull. I framtiden om ekonomin tillåter så absolut att kunna ha en ny häst som man kan ha en lite mer tävlingsplanering med. Dock föredrar jag att grooma till andra och prioriterar nästan alltid andra först.


Fråga:Utför jag bara stallsysslor eller får jag rida också?
Svar: Enklaste svaret på detta är att jag gör lite av båda. Det är enbart på helger vi har stallet själva och då hjälps vi åt så både jag och Lina/den jag jobbar med gör stallet tillsammans. När hästarna ska ridas ut brukar jag hänga med men utöver det inte så mycket ridning.

Fråga: Vilken av Linas hästar är min favorit?
Svar: Svår fråga då jag har en topplista där hästarna gå upp och ner väldigt ofta och dessutom välja en av alla… De hästar som ligger närmast mitt hjärta är Flamma, Tossan, Fiona och Dokki och måste jag välja en så får det nog bli Tossan eftersom vi har en lång resa framför oss och det är roligt att se utvecklingen och dessutom jobbar jag mycket med henne eftersom jag alltid hjälper Lina vid ridningen till skillnad från Dokki som jag bara gör iordning och gosar med.