Oj oj oj, vilka ekipage vi fick se under finalen på OS, så häftigt att en efter en kommer in i finalen med fantastiska hästar och för att inte hylla ryttarna= så fin ridning vi har sett! Imponerade och väldigt motiverande! Man rider alltid lite bättre efter att fått sådan inspiration tycker jag, det riktigt kliar i fingrarna att få försöka bli bättre i precis allt.

Jag är just i skrivande stund på Ponny SM, ifrån ett mästerskap till ett annat 🙂 Jag är väldigt stolt över mina elevers presentationer idag på banan. Jag och Charlie (min hund) tog tåget hit igårkväll. Vi hjälper till imorgon också innan jag far hem för att träna. Maja har tagit hand om hästar och stall idag och även imorgon.

Denna vecka är det Ponny SM som ska avgöras, det har varit kürträning efter kürträning här hemma med mina elever 😀

Jag kommer ta tåget imorgonkväll för att hjälpa till på plats, tåget hem fredag för att kunna träna hästarna här hemma på lördag sedan åker jag tillbaka till tävlingsplatsen på söndag.

Jag ut en MSV C häst som är till salu, jösses annonsen fick tas bort snabbt då flera provridningar blev inbokade på loppet av 1h. Det är verkligen efterfrågan efter snälla hästar som är utbildade runt de klasserna.

Idag debuterade jag och Justin på stora slottsbanan vid Strömsholm, och det känns jättebra att ha denna ritt gjord. Vi fick till en riktigt bra framridning där han hela tiden var lugn och lyssnade på mig jättefint. Det kändes riktigt lugnt och säkert att gå in på banan.

Väl inne på banan blev han lite tittig för dressyrstaketet och då tappade vi det hela lite mot framridningen. Men jag är så stolt över Justin och mig själv att vi lyckades hålla det hela ändå kontrollerat utan att han blev för laddad. Vi kom inte riktigt ut till staketet vid varje rörelse men han var ändå med mig! Första bytet rent men lite spänt, andra bytet bytte han för mig.

Något Justin gör bra är att oavsett hur laddad han är så skrittar han alltid bra, vi fick 8a på båda bedömningspunkterna med skritten

Vi vann klassen på 69,4% men det var bara en bonus, jag är så glad att vi lyckades genomföra hela programmet. Tack Justin! Jag har aldrig tvivlat på honom, utan på mig själv som ryttare att jag ska vara tillräckligt skicklig i sadeln för att reda ut det hela.

Tack till alla som hejat på oss två ❤️

Wow vilken respons jag fick på min instagram igår när jag delade klipp på hur tufft vi har haft det med hans energi, och speciellt i galoppen.

Ni är många som tackar mig och jag vågar visa upp en ärlig sida hur det faktiskt varit och är med min resa tillsammans med Justin. Jag kan förstå att mångas känsla när vi scrollar igenom instagram = allas hästar flyger fram och gör raket utveckling och inga bekymmer i världen tycks finnas. MEN det är så långt ifrån verkligheten vi kan komma, vare sig man är en grön ryttare med sin första häst eller proffsryttare. Vi alla har uppförsbackar att ta oss an, och det är motgångar med skador, ekonomi, att få vardagen med arbete och hästlivet att gå ihop m.m

Först och främst vill jag säga, självklart är det svårt att ta över en häst ifrån en bättre ryttare än sig själv (annars också) Jeanna är otroligt skicklig, erfaren och fantastik ryttare som jag ser upp till. Där måste många av oss ha mera is i magen och inse att det är inte lätt att ta över någon annans ridning och upplägg, men man får ta så mycket med sig som möjligt och ha bra hjälp runt sig och göra det till sitt.

Många undrar vad som hände med Justin och hur vi jobbat. De första veckorna var lite som en dröm, det var nästan för bra att vara sant! Lekande lätta träningar och jag kände att jag gjort världens bästa köp (vilket jag har då jag älskar Justin) , och att inom kort är vi ute på tävlingsbanan! Jag visste vad jag köpte, en otroligt talangfull häst som var het, känslig och med en arbetsmoral som många av oss ryttare vill ha. Det jag inte visste var att detta var i det hetaste varianten att jag skulle reda ut, och mer av min egna ridning skulle behöva ta fart eftersom Jeannas ridning försvann ju längre tiden gick. Allting är en färskvara, och det tar tid att lära känna varandra. Justin var väldigt bra utbildad, lätt för hjälperna och kunde samling lekande lätt, talangfull så det ramlat diamanter om honom. Däremot var han smal, dåligt musklad och en kondition som inte räckte långt, faktiskt sämst skick av alla ridhästar i mitt stall. Men sådant går snabbt att bygga upp om man har kunskap om det, vilket jag har då både Dokki och Biggles lärt mig otroligt mycket samt unghästarna jag tränat upp. Men med desto mera kondition och styrka han fick ännu hetare och känsligare blev han, såklart! Och jag kunde inte längre galoppera på honom för han for runt och studsade som en kanin, och en otroligt stressad häst blev det. Vilket inte gav någonting mer än ett rejält slag på självförtroende för oss båda två. Vi fick bryta det hela helt, jag och Kristian bestämde att endast lägga tid på skritten och traven där jag hade lättare kontroll och att inte galoppera på två månader. Övergångar, tålamod och mycket beröm när de få stunderna var rätt. Vi började sakta hitta varandra igen och ett förtroende byggdes upp mellan oss.

Jag började även ta hjälp av ”piaff-Ubbe” ifrån marken med tömkörning. Det hjälpte oss massor! Respekt ifrån marken och tydlighet i alla signaler jag gav honom. Jag var tvungen att utvecklas ännu mera för att kunna klara av hans känslighet, både med tömmar och i sadeln.

Jag valde även att honom ute dygnet runt, vilket såklart stimulerar en sådan här känslig häst mycket. Samt värmen gör såklart honom gott i ridningen. Justin kommer vara den hästen på dag tre på meeting som flyger fram när många andra blir trötta haha.

Just nu går det framåt igen, vilket är väldigt skönt. Så pass bra att jag ändå vågar ut och starta honom på lördag i Msv b:1. Justin har endast tävlat tre gånger i sitt liv, så jag känner att om vi endast bara genomför framridningen och inte går in på banan så har vi ändå kommit en bit på vägen. För om två år hoppas jag att vi går ut i svårare klasser och då vill jag ha kommit en bit på vägen med miljöträningen, och det kan vara att endast lasta och åka iväg för att komma till just framridningen. Känns det okej på framridningen går vi såklart in på banan, kokar det fullständigt i galoppen så får jag utgå, eller styra igenom det hela beroende på hur mycket det kokar. Det visar sig! Vi bygger för framtiden, och jag vågar mig på att säga att ni kommer att se oss i Grand Prix klasserna oavsett hur vägen dit är. Justin är fortfarande min drömhäst, det blev bara ännu svårare än vad jag hade förväntat mig.

Vilken härlig sommar vi har om man tänker bada-sola-hänga vid poolen/stranden! MEN vad varmt det är att rida flera hästar varje dag, och då har jag ändå haft lite färre hästar i juli mot när det är fullt. Bra val att vi planerade in en månad med lite mindre arbete som klaffade fint med värmen.

Nu är det dock snart smockat i varje box igen, och det är en salig blandning på hästar. Alltifrån PRE hingst som snart kommer samt ponnyer, unghästar och Dokki som går Grand Prix.

Vi har flera hästar ute på nätterna som bara kommer in några timmar vid ridning/vila. Vi tittar alltid till dom extra på kvällarna så vi ser att allt är lugnt, och om jag vore häst hade jag valt att vara ute på natten = svalt och inte en massa insekter som jäklas

Ett av gängen som är ute tillsammans ser ni på bilden ovan, HP som är 2års-hingst, DC (här i träningen) och Tino (uppstallning) som är valacker. En väldigt lugn och sansad trio som trivs tillsammans där de alltid står tillsammans och ofta kliar på varandra.

Jag har två ston Amber och Loppan som båda är här i träning, de delar gräshage och sedan Justin som nu tyvärr får gå ensam eftersom Sune har boxvila. Hatti som även hon har boxvila gick med Amber innan. Sedan några hästar som går ensamma i gräshagar som är ute på dagen men inne på naggen. Allt ska självklart anpassas efter varje häst, men så länge hästarna har gräs och inte för små hagar är det ytterst sällan det blir problem vid ihoppsläpp av hästar är min erfarenhet. Det är så många som blir förvånade att vi har flera tillsammans här hemma bara för att vi är ett ”dressyrstall”. Däremot på vintern när de går i mindre grushagar har vi de oftast ensamma då de hagarna är mycket mindre och då ökar skaderisken.